Sturella

Vi var i Stora Staden här om dagen. Tog tåget dit för att slippa pressa bland alla andra avgashjulingar.
Det var mycket asfalt för pengarna. Betong, sten, tegel, trottoarer, torg, hus och gator, gator, gator... Letade efter något grönt, eller rättare sagt något brunt som det gröna kan ha suttit på i somras... Jodå, jag såg fem träd! Med glitterlampor i... Fast kommunen hade satt de flesta pyntlampor i gatlyktstolparna - i brist på träd...
Sökte efter någon plätt med svart jord att sprätta lite i, men såg bara stensatta rundlar runt de där stackars träden...
Letade efter något Naturligt.
Men Staden innehöll bara sådant som Människan själv byggt.
Inget levande. Inget växande.
Blev rädd.

Hur lever man i Storstadssjungeln?
Hur använder man kroppen?

Jag tycker om att gå genom skogen, vandra över ängen och plocka med mig kvistar, bär och blommor...

Så vilsen jag var! Så fel jag var i den miljön!
Djungelmorsan ska inte vara i Malmö! Inte i Göteborg eller Stockholm heller!

Överallt svettiga gym och kaxiga träningslokaler. Där kan storstadsråttorna springa runt på små band och lyfta blanka stänger. Sedan tar de bussen hem och hissen upp till lägenheten på 4:e våningen... Färdigmotionerade. Musklerna behövs inte mer idag, tack.

Jag tycker om att hugga ved, räfsa gräs, skotta snö, gräva upp potatis...
Så fel jag var i stan! Fick existentiell ångest. Fångad av asfalten. Lurad in i betongen. Som en råtta.
Men de såg lyckliga ut, storstadsfolket. De vet inte om något annat liv.

Vad gör de av lusten att odla? Behovet av att ha djur omkring sig? Och smuts under naglarna!
Hellre en skogsluftad själ och svarta naglar
än en avgassjäl och långa oanvändbara lacknaglar!

Nej, den djungel jag gillar är grön, levande och växande!
Hellre liten inför träden än ynklig inför höghusen!

När går tåget hem??

Sturella