Sturella

Alla tittar! Nästan ialla fall.
Melodifestivalen är en knäck för individualismen.
Vi matas med att vi ska designa allting efter eget tycke, tid och smak. Men jag orkar inte hålla på att "designa" hela min tillvaro! Har varken tid eller ork att hålla på så! Jag vill gå in under det som är färdigt.
Dessutom tycker jag om att göra något Samtidigt som Alla Andra!
Det som gör melodifestivalen så speciell är att detta äntligen är något som Många gärna engagerar sig i På Samma Gång! Det är NU artisterna uppträder, det är NU vi ska rösta, det är NU Linda Bengtzing går vidare. Hur svårt kan det vara?!
Här i Karlskrona har hela stan levt upp och försökt deltaga, var och en på sitt sätt. Affärerna har skyltat med grön-svarta fjäderboor (en boa, flera bo-or?), skolbarn har sjungit och från kyrktornet har klockspelet klingat "Främling" och "Stad i ljus"! Häftigt! T o m kyrkan hade dagen efter en psalm-melodi-festival-gudstjänst där Py Bäckmans psalmer tävlade mot Lina Sandells äldre sånger.

Individualismen är ett mentalt hot mot medmänsklig kommunikation. Det dröjer inte länge, det är redan ett faktum, att barn, tonåringar och äldre snart inte kan prata med varann, för vi har inte längre samma refernsramar. Vi ser inte samma TV-program (vi ser ju inte alls) (jo, Melodifestivalen hos grannen!), lyssnar inte på samma musik, läser inte samma böcker (läsa?) o s v. Så vad ska vi tala om när vi träffas? Kan man designa sina släktträffar? Kan man styra sina vänner när de ringer på dörren så att det passar bättre in i schemat?

Jag gillar Kollektivet. Det är underbart när alla firar jul Samtidigt, äter Fastlagsbullar Samtidigt och lyssnar på melodifestivalen Samtidigt. Det händer nåt i luften när alla är på gång samtidigt. Ett slags andligt skeende.

Musiken? Nä, jag är hårdrockare som lyssnar på jazz, visor och gospel. Musiken i denna glittergala är bara en förevändning att få lite Gemensam Upplevelse.
Jag storknar på den stora Eurovisioncontest, kräks tonarter efter tionde låten, orkar inte höra alla krystade melodier.

Sann musik föds ur ett Måste, inte ur ett Kommersiellt jippo. Niklas Strömstedt skriver riktig musik med sanna texter, just därför kom han sist... Gode Niklas passar inte där. Men det gjorde söte, glade Daniel Mitsogiannis - han hade väl kunnat få en andra chans?

Men, ok, jag gillar som sagt det kollektiva även om det är konstruerat.
Alla tittar! Underbart! En individ utan en Gemenskap är död. En människa utan Grupp dör också.
Nu ska jag gå till köket och designa min kvällsmat.. jag tror jag tar hallonsylt till korven ikväll... och gröna ärtor till äppelkakan - med brun sås! Det passar MIG! Bara inte alla titttar....

Sturella i Karlskrona

En dag med aska - en grå dag? Icke! Man tager några gamla fet-tisdags-kartonger och bränner dem i en gammal stekpanna utanför dörren. Den askan som blir däri, skrapar man högtidligt ihop och tager med sig i en liten burk till jobbet. Där ber man arbetskamraterna i djungeln att ställa upp sig på rad och så smetar man till ett kors i pannan på var och en - vips så har man en Onsdag som i en liten Ask! Eh.. jag menar så är det AskOnsdag.

Härmed förklarar jag Fastan invigd! Det är den kristna ramadan. Avstå. Låta bli. Vaddå? Allt det som triggar igång begären... kamraterna mumlade något om att det får väl bli snuset då... eller godiset... eller semlorna.
Själv tänker jag avstå från bilåkandet. Nu ligger min gröna djungelhäst till fösäljning på Blocket. Skivbromsarna justerade, bensintanken bytt, ny generator, stenskotten på framrutan ersatt av ny ruta, manen är kammad - you name it! Den är i gott skick och min bankbok är tom. Också en askonsdag...

Gnägg. Sturella

En tillfällig spegel
En lånad yta
Levande skorpa
- sådan är min issjö!

Speglar himlens höjd
Reflekterar sjöns mörker
Mötesplats för himmel och jord
- sådan är min issjö.

Bär mig ut över vidderna
Lockar mig till utfärd
Lämnar det trygga
- en adrenalinkickssjö!

Denna lånade yta
Döljer den djupa bottnen
Skimrar i regnbågsglitter
- solreflexer i min issjö.

Levande vatten
Minusvatten
Spegelvatten
- min issjö - en himlaspegel

Kära Läsare!
Jag har tummen mitt i näven vad gäller dataelektronik - jag begriper inte vad jag gör för fel eller vad som händer när lösenordet försvinner... Men nu har jag hittat det och det har gått lång tid sedan jag skrev.
I bakgrunden snurrar QUEEN Greatest Hits på CD-tallriken. "Heaven for everyone"... jo, man kan längta dit ibland...

Påsken kommer rekordtidigt i år. Det är redan dags för fastlagsris med violetta fjädrar! Påskdagen är första söndagen efter fullmåne efter vårdagjämningen = 23 mars!
Jag har knappt hunnit ta med julpyntet... Vintern är så brun och fuktig att julglittret har behövts inomhus - det måste vara vackert någonstans! Motvilligt åkte adventsljusstakar och fönsterstjärnor ned i jullådan och in i förrådet.
Igår bakade jag fastlagsbullar. Riktiga semlor! Det är nu det gäller... I skrifterna kallas denna dag för Blå Måndag och imorgon är det Fet Tisdag - sedan är den verkliga fastan igång... Vi kan ju återkomma till det.

Djungelmorsan är ingen stadsmänniska. Åkte glad med maken upp till skogarna i Blekinge. En blek sol visade vägen mellan gran och tall. När Gud skapade Tiveden övade Hon först på Alljungen norr om Karlskrona - så vackert det är!
En del stigar var täckt av mjuk, grön mossa. Det gungade under fötterna. Sällan har en blå måndag varit just så grön! Stadsbruset var långt bort. Jag kunde höra skogen susa! Ville gråta av glädje.
En tunn isskorpa låg och tryckte i norrläge i väntan på minusgraderna. Det måste bli kallare! Jag vill inte se små sniglar på trappan och veta att fästingarna blir fler - Fader Frost kom hit! Bit till! Nyp till!

Jag ska ta min del av miljöansvaret: bilen är till salu. Jag har övat mig att åka buss och cykla de 6 km till jobbet. Det går! Tycker om min bil men nu är det dags för någon annan att ta över. Den är lika vackert grön som skogens mossa.

Funderar på vad vi ska göra den dag vi har exploaterat all natur... när det inte längre finns någon stans att ta vägen och hämta kraft... Gud, förlåt oss.

Blåa hälsningar,eder tillgivna Sturella

Nobels pris i medicin går till några kloka män som lyckats isolera en enstaka cell i DNA-spiralen som de sedan förändrar... förhoppningsvis till det bättre. Detta ger snällare djurförsök - nu föds mössen med sjukdomen istället för att man har provocerat fram den... Genforskningen kan förhoppningsvis leta upp den sjuka gen som ställer till det för oss, och så ta bort den!

Då har jag ett uppdrag till dessa skickliga män (har de familj?)(vem lagar deras mat?) och koppla ihop dem med Al Gore som fick fredspriset:
- Kan ni vara snälla och ta bort den själviska ego-genen som gör oss så förbaskat bekväma att vi fortsätter göra det vi inte vill... och driva Moder Jord mot sin undergång...

Lyssna här alla skogsmöss:
- vi har kunskapen att försörja alla med mat - men vi vill inte!
- Vi har kunskapen att använda förnyelsebar energi - men vill inte...

Kan dessa kloka män dessutom be pristagarna i ekonomi att förklara varför girigheten fortfarande är starkare än förnuftet!!

Varför lyckas bilindustrin lobba fram beslut som gynnar skitig kommunikation istället för renare alternativ?
Varför lyckas mulitnationella företag skövla regnskogar och mänskoliv fastän det finns andra sätt att arbeta eller andra material att göra tandpetare av??

Vad är det för en syndig gen som bor i oss och som gör att vi hellre sitter kvar i soffan än reser oss upp och deltar i omvändelsen?
Vad är det för en djävulsk smitta som bor i vår DNA-spiral och glider runt där på vår ovilja att vara goda...?!

Vem slår knock out på vem?

Är fredsskaparna starkare än de ekonomiska intressena?
Eller kan ekonomiska allokationsteorier (tjohoo!) ändå öppna upp spår som får säljare och köpare att komma överens om att det är bra om det finns lite skog kvar som man kan såga ned och sälja, än att man skövlar slut på allt? Kan de penningstinna fetdirektörerna lyssna på dessa nobla ekonomister och se balansen mellan Ensamrätt och kundens val... reglering contra fri konkurrens...

Suck.
Knockoutmöss och ökenkängururåttor, skogsmöss och simpla kloakråttor...
Gener och gen-gångare...
Vem går igen?
Den onde själv?

Vad säger Gud Fader?
Gråter vår Gudomliga Moder över vår flathet? Är det deras tålamod som smälter vi polarisarna?
Det är inte lätt att leva 2007! HJÄLP!!

Och vad gör jag själv då?
Jo, idag lät jag bilen stå och tog bussen till stan. 16 kr.
Jag tog ut mat ur frysen och lät den tina i kylskåpet och använde allstå energin på ett positivt sätt!
Jag har vispat grädden för hand och borstat tänderna utan el-tandborsten samt sopat golvet med en gammaldags borste.
Nog borde det räcka ett tag...

Pip.
Ett ynkligt pip från Sturella, utan nobless, utan finess...

Vi var i Stora Staden här om dagen. Tog tåget dit för att slippa pressa bland alla andra avgashjulingar.
Det var mycket asfalt för pengarna. Betong, sten, tegel, trottoarer, torg, hus och gator, gator, gator... Letade efter något grönt, eller rättare sagt något brunt som det gröna kan ha suttit på i somras... Jodå, jag såg fem träd! Med glitterlampor i... Fast kommunen hade satt de flesta pyntlampor i gatlyktstolparna - i brist på träd...
Sökte efter någon plätt med svart jord att sprätta lite i, men såg bara stensatta rundlar runt de där stackars träden...
Letade efter något Naturligt.
Men Staden innehöll bara sådant som Människan själv byggt.
Inget levande. Inget växande.
Blev rädd.

Hur lever man i Storstadssjungeln?
Hur använder man kroppen?

Jag tycker om att gå genom skogen, vandra över ängen och plocka med mig kvistar, bär och blommor...

Så vilsen jag var! Så fel jag var i den miljön!
Djungelmorsan ska inte vara i Malmö! Inte i Göteborg eller Stockholm heller!

Överallt svettiga gym och kaxiga träningslokaler. Där kan storstadsråttorna springa runt på små band och lyfta blanka stänger. Sedan tar de bussen hem och hissen upp till lägenheten på 4:e våningen... Färdigmotionerade. Musklerna behövs inte mer idag, tack.

Jag tycker om att hugga ved, räfsa gräs, skotta snö, gräva upp potatis...
Så fel jag var i stan! Fick existentiell ångest. Fångad av asfalten. Lurad in i betongen. Som en råtta.
Men de såg lyckliga ut, storstadsfolket. De vet inte om något annat liv.

Vad gör de av lusten att odla? Behovet av att ha djur omkring sig? Och smuts under naglarna!
Hellre en skogsluftad själ och svarta naglar
än en avgassjäl och långa oanvändbara lacknaglar!

Nej, den djungel jag gillar är grön, levande och växande!
Hellre liten inför träden än ynklig inför höghusen!

När går tåget hem??

Sturella

LYRIK:

När enheten samlar ihop spillrorna av ett folk

När ord och begrepp börjar betyda samma sak

- då kommer gemenskapen tillbaka.


När begränsningens faktum får oss att backa

När vi lär känna vår svaghet och styrka

- då vår vi söka på djupet istället.


Hellre djupa, smala vänner

än breda, ytliga.



Sturella

LYRIK:

När mångfalden har stressat sönder oss

När vi inte orkar förstå fler infallsvinklar

- vad gör vi då?

När människans begränsning visar sig tydligt

När vi kommit till kanten av oss själva

- kan vi inte låta det få vara så?


Jag är bara en människa.

Vad är du?

Tillbaka till enkelheten.



sturella

Du är väl rik, frisk, snygg och slimmad?
Det är vad reklamen vill få dig att sträva mot. Du Måste var Lyckad! Det går inte an att vara en vanlig människa med studieskulder, förkylning och ordinärt utseende... Lyckan ligger utanför det egna livet, bara vi använder Deras produkter eller köper Deras kläder, bilar, krämer och lättlagade thailändska såser så blir vi lyckliga!

Jag får alltid en sådan dålig känsla när jag läst/sett reklam - den lämnar alltid en känsla av misslyckande efter sig.... jag är ute.. omodern, inte inne, inte medveten... bär inte de senaste modekläderna... Men jag trivs ändå väldigt bra med det liv jag skapat - utan konsumtion!

Vad hjälper det om jag designar mitt hem med de senaste vitvarorna (som är grå) i borstad aluminium och har de chickaste kuddarna från Indiska om ingen är hemma? Vad hjälper det om jag lagar den mest utländska maten med kokosmjölk om alla bara gnäller och bråkar?

Reklam-terror!
Lycko-fascister, som en av mina systrar brukar säga!

Affärsmännens hyenor ylar ........... Ni Måste känna er misslyckade och bota detta med det som VI betämmer att ni ska köpa! Man kan bara KÖPA sig lycka faktiskt, man kan konsumera sig fri, det räcker flera timmar ha ha, sen måste du köpa mera.... Lyckan är materiell, tro inget annat, ju mer glitter desto bättre... Aouuuuuuuuuuu......!

Denna ständiga olustkänslsa av otillfredsställelse försvann när TV:n åkte ut och det blev "nej tack till reklam" på brevlådan. Så skönt!
Nu kan jag satsa min energi på att själv bestämma vad som är viktigt för mig.
Lyckan ligger i att relationerna är goda, att vi kan prata med varann och ge en kram i köket!
Lyckan ligger i att kylskåpet över huvud taget fungerar och är fylld med mat.

Jag säger som björnen Baloo:
- Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser!
Stackars reklambladsmakare - ni har inget att hämta hos Djungelmorsan!

Goda hälsningar från en som är alldeles lagom skuldsatt, hyfsat frisk med lagom många kilo - och som tänker dissa både julstress och julklappshets.

Sturella

Man behöver inte vara troende för att gå in i en kyrka. Man behöver inte vara uttalat kristen för att kunna följa med sin klass på skolavslutning i kyrkan.
Här i vår närhet har en rektor i god mening velat avkristna skolavslutningarna men det blev ett ramaskri - från eleverna! De förstår inte varför en god tradition ska förstöras och ersättas av en svettig gympasal eller aula.
En muslim uttalar sig och säger att "för oss är kyrkan ett Guds hus lika mycket som en moske´". Det är inte muslimerna som har problem, det är materialisterna och ateisterna!
En tjej skriver: " jag är glad att skolan tagit med oss till kyrkan för min familj går aldrig dit."

Lunds stifts biskop säger "det är skillnad på att överföra en tradition och att indoktrinera i betydelsen trycka på att detta är det enda rätta... Den som är förtrogen med det kulturella och religiösa innehållet kan tillgodogöra sig en kritiskt förhållningssätt, medan fundamentalism är en fara. God kunskap om religiösa och existentiella frågor är en tillgång i ett demokratiskt samhälle. Om vi fostrar våra barn till religiösa analfabeter är de dåligt rustade som medborgare i dagens samhälle. Vi behöver inte beskydda muslimer från kristendomen. De kan tala för sig själva. De ser hellre en kristen miljö än att vi bannlyser religiösa frågor från den offentliga miljön."
Denna kloka biskop Antje Jackelen har uttalat sig i Blekinge Läns Tidning BLT 7 dec 2007.



Och jag tänker:
När man går in i en kyrka räcker det med att man visar respekt för de första kristna som byggde vårt land. Även en ateist kan konstatera att de första kristna kom till Sverige under 1000-talet och medförde en mänskosyn som hävdade allas rätt till liv - och räddade nyfödda oönskade barn från vargarna... De första kristna kom med nytt hantverkskunnande från Europa, de byggde kyrkor med valv som man inte sett tidigare, de byggde vägar till dessa kyrkor ("socken = söka kyrka"), byarna växte och organiserades.
Det räcker att man visar respekt för det kunnande dessa första kristna hade i själavård och läkekonst, som kom den enkla människan tillgodo.
Ja, man kan visa respekt för de tidiga klostrens kunskapsbanker där många kvinnor fick studera - och slapp bli bortgifta...
När man går in i en kyrka behöver man inte redogöra för en intellektuell förståelse av Treeningheten eller uppvisa ett känslomässigt frälsningsdatum - nej det räcker med att visa respekt för de kristna som var med och drev fram den sjukvård som idag är en av de bästa (Lasaros = lasarett).
Ja, även en materialist kan erkänna att det var kyrkan som drev fram den första Skollagen 1842 som gav alla barn rätt att lära sig läsa. Dessa människor drivna av Guds kärlek, såg till att mota bort analfabetismen ur vårt land - visserligen fick barnen lära sig läsa ur katekesen, men det är ju den bok som berättar om denna Gud - som säger att vi ska älska vår nästa såsom oss själva, och älska Gud av hela vårt hjärta, hela svår själ och av hela vårt förstånd.

Allt detta ryms under kyrkans valv - och utanför i våra skolsalar och operationssalar! Varför förneka och kasta ut det?

Nej, låt oss värna om dessa goda traditioner - för inte vill väl någon att det till slut bara är nassarna som ska hävda "våra kristna traditioner"??!!

Nu tändas tusen juleljus i skolhus utan rus,
på jordens mörka rund, jag tvekar inte en sekund
och tusen, tusen stråla ock, att ta på mig min prästrock
på himlens djupblå grund, vi behöver denna stilla stund!

Prästella Sturella

"Guldkompassen" har just haft biopremiär. Jag har inte sett filmen men dock läst Philip Pullmans triologi - mycket spännande! Som de flesta stora berättelser hämtar även denne författare sin inspiration från Böckernas Bok, Berättelsernas Berättelse - den eviga kampen mellan gott och ont, mellan Gud och djävul - BIBELN.
Första boken tar sin utgångspunkt i 1 Mosebok kap 3.
Nästa bok "Den skarpa eggen" hämtar inspiration från Johannes Uppenbarelsebok kap 12 vers 7-12. Johannes får se en strid i himmelen mellan ärkeängeln Mikael och urtidsdraken, som störtades ned på jorden och drog med sig sina svarta änglar. De misslyckades att göra uppror mot Gud, "Auktoriteten".

Jag är så trött på de tama bokmärkesänglarna som är långt ifrån bibelns kraftfulla varelser. I denna andra bok återför Pullman änglarna till sin kraftfulla gestalt. Naturvetenskapliga termer kan plötsligt bli till hjälp.

Jag citerar ur "Den skarpa eggen":
sid 134:
"Änglarna kallas för Skådare. De är inte varelser av kött och blod, de är rent andlgia - eller så är deras kött av ett finare slag än vårt, lättare, klarare...
Deras uppgift är att bära med sig budskap från himlen.
vi ser dem ibland i skyn på väg till en annan värld. De har bekymmer som skiljer sig från våra. Det sägs t o m att våra raser blandats..."
Det är Joakim Lorentz som berättar för en av häxorna. Han har just klarat sig undan Vålnaderna som suger själen ur människorna (om det berättar jag mer en annan gång!).

sid 238:
I vetenskapslaboratoriet, vid datorskärmen, sitter Mary Malone:
"- är ni skuggor? - JA
- detsamma som Lyras "stoft"? - JA
- är ni mörk materia? - JA
- är ni medvetna? - UPPENBARLIGEN
- finns det fler av er? - OTALIGA MILJONER
- men vilka är ni? - ÄNGLAR..."

Sedan citeras den gamle kyrkofadern Augustinus från 300-talet:
"Änglar är vad deras uppgift kallas. Om du söker deras natur så är det anden.
De ÄR ande, de GÖR ängel" (=budskap).

Vetenskapskvinnan Mary Malone fortsätter fråga skuggorna på datorskärmen:
"- är änglar varelser av skuggmateria? Av stoft? - STRUKTURER. JA. KOMPLEXIFIKATIONER.
- Och skuggmateria är det vi kallar anden? - DET VI ÄR: ANDE. DET VI GÖR: MATERIA. MATERIA OCH ANDE ÄR ETT.
- Påverkade ni den mänskliga utvecklingen? - JA, HÄMND.
- Hämnd... fallna änglar! Efter kriget i himlen, Satan och Edens lustgård -men det är ju inte sant, eller hur? Varför? - SLÖSA INTE MER TID. DU MÅSTE SPELA ORMENS ROLL."

Sid 264:
Häxan Serafina ser änglarna skydda barnet:
"Då förstod Serafina något som häxorna inte har ord för: själva meningen med pilgrimsfärder. Änglarna kunde vänta i tusentals år och färdas över väldiga avstånd... dessa vackra varelser av förtunnat ljus...2

sid 265:
"Änglarna bredde ut sina vingar runt barnet Lyra. De stod nära varann, deras vingar blandades utan minsta motstånd och svepte genom varandra likt ljus genom ljus, tills de var en enda cirkel av strålgland runt de sovande. Sedan for Betraktarna till väders, en efter en, och steg likt vågor mot skyn, och ökade i storlek tills de var ofantliga, men de var redan långt borta och rörde sig norrut, likt stjärnfall..."
Häxorna Ruta Skadi och Serafina Pekkala samtalade:
- "Det enda de består av är ljus. Deras sinnen måste skilja sig oerhört från våra..."

Tro och vetande stödjer varann. Ljuspartiklar, strålande varelser... I dessa adventstider som närmar sig jul, är det extra intressant att sjunga och läsa om änglar utifrån dessa kraftfulla aspekter.
Änglarna skyddar, vakar, skådar och ger hälsningar... och varje gång måste de säga:
- Var inte rädd.

Nej, jag är inte rädd.

Men hur ska det gå för Lyra?
Och vad gör GUD?

Käras hälsningar från
Angelina (!) Sturella

Vilken fantastisk bok!
Sanningsmätaren (aleithiometern), parallella världar, kroppar och själar ("daimoner") - Philip Pullman har lyckats skapa ett otroligt spännande äventyr med isbjörnar och klippgastar, häxor och änglar. Han låter moderna tidsteorier möta gammal exprimentell teologi. Dessutom är det en flicka som är huvudperson - sympatiskt!

De jagar förklaringen till förekomsten av "stoft" - en sorts partiklar som dras till vuxna men inte finns hos barn. På sid 358 kan man läsa att de har hittat beviset för Arvssynden...
I alla tider har vi brottats med detta begrepp - vad handlar det om egentligen? Är det när de första människorna blir medvetna om att att de är människor och har en fri vilja? Är denna fria vilja bra? Adam och Eva åt av den förbjudna frukten från Kunskapens Träd och blev medvetna om att de var nakna...

När författaren philip Pullman har kommit så här långt i boken, låter han Lyra slå upp Bibeln och läsa 1 Mosebok kap 3. Problemet är bara att han citerar inte vad som står där, han har gjort ett tillägg - och om man inte vet det, ser det ut att höra ihop med texten:
- "Då sade ormen till kvinnan: ingalunda skolen I dö (varför använder de inte den nya översättningen undrar jag?), men Gud vet att när I äten därav, skola edra ögon öppnas och ERA DAIMONER SKOLA ANTAGA SINA RÄTTA SKAPNADER, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är".

Dessa "Daimoner" kan översättas med själ. I "Guldkompassen" har alla barn sin själ utanför sig i form av ett djur. Detta själsdjur kan ändra skepnad efter barnets humör, men när man blir vuxen, stelnar det och har bara en enda form.

Man brottas med vad som händer när oskuld förändrades till erfarenhet (sid 360). Man tyckte sig ha funnit bevis för arvssynden/ stoft/ Rusakovpartiklar.

Lyra samtalar med en av akademikerna vad citatet kan betyda:
"Ty du är stoft och till stoft skall du åter varda" (rätt citerat ur Bibeln).
Lord Asriel svarar:
- Kyrkoakademikerna är inte överens. En del tänker sig att det skulle kunna betyda att Gud erkänner att det är hans egen natur att vara delvis syndfull.... Texten är förvanskad (det är den inte)...

Läs vidare själva!
Namnet ASRIEL är en språkligt sätt mäktig sammansättning av två ord för Gud:
- det fornnordiska "as" och det hebreiska "el". Jag kan tänka mig att detta namn Asriel kan översättas med "Gudarnas Gud"...
Denna Lord Asriel ( = Herren Gud-Gud...)vill gå tillrätta med självaste Gud Fader Skaparen, som han kallar "Auktoriteten", och starta ett nytt Ur-Krig där han ska störtas...

Man anar mellan raderna en våldsam kritik mot katolska kyrkans maktmissbruk - och det kan jag gärna hålla med om, kyrkohistorien är ingen rolig läsning - men vad som stör mig är att författaren hädar mot Gud själv! Alla som lärt känna Guds kraft i sitt eget liv, vet att det är en underbar kärlekskraft som upprättar människor och ger ny start i livet.

Man kan ju säga: nåja, det är bara en bok... men sånt går inte jag på! Bakom allt finns en tanke, ett behov att uttrycka något... Filmen har premiär i morgon fredag 7 dec - han får passa sig så att han inte får det religiösa etablissemanget emot sig!
Dock beskriver han änglarna på ett fantastiskt sätt - det ska jag återkomma till!

Man kan göra en hisnande parallell till Anonyma Alkoholisters Tolvstegsprogram enligt Minnesota-modellen. Där används också ordet "Auktoritet" om Gud, men i ett positivt sammanhang. Att förstå att man själv inte är världens medelpunkt är det livsavgörande i tillfrisknandet från sitt beroende. Att försöka avsätta Gud som auktoritet, som Philip Pullman vill göra, är att återföra oss till den stora Egoismens bana, som är just det maktmissbruk han vill gå tillrätta med!!!

Det är ju just detta som blir så förbannat fel - när egoister ska styra, särskilt i kyrkan och i Guds namn! Men tro inte att dessa maktmän har något med den gode Guden att göra!! Av frukten skall trädet kännas!

Nej, kära vänner och bokläsare, arvssynden är inte att bli medveten eller att dra till sig erfarenheter i livet. Arvssynden är att själv vilja vara Gud... Detta övermod fick själva Ljusbäraren Lucifer att falla och dra med sig en tredjedel av himmelens alla änglar...

Oskuldsfullheten har ett gudomligt drag kring sig. Det är kanske därför som Jesus säger:
- Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte!
Det är så mycket närmare Gud än alla vuxna: Jesus fortsätter:
- Den som inte blir som ett barn ( i sitt sinne) kommer aldrig in i himmelriket.

Vi får väl se vilket himmelrike som segrar...

Får se när jag kan få tag i biljetter....

Biorella Sturella

- Mamma, jag vill ha fastlagsbullar! Nu!
- Fastlagsbullar till Advent? Det passar väl inte?
- Jamen då vill jag ha kräftor till jul! Lova!
- Snälla du, vi brukar väl inte äta kräftor till jul? Då äter vi ju skinka!
- Men jag vill!!
- Suck... Du kan få en lussebulle om du vill, det är snart Lucia.
- Jag vill inte ha dina dumma lussebullar! Dom vill jag äta till Påsk!

Det är inte lätt att vara mamma. Det är inte lätt att vara barn.
Det är inte lätt att vara bagare och ICA-handlare när man måste tänka på profiten.
Aptiten och profiten. Bakverken och Högtiderna hänger ihop. Än så länge. Den omedelbara behovstillfredsställelsen som barnet kräver, letar sig in i kommersen och är ett gångbart koncept. Vem ska hålla emot? Eller ska vi släppa maten till högtiderna fritt?

- Jag äter väl vad jag vill, när jag vill, precis hur jag vill och När Det Passar Mig!
- Javisst Egoist.
Den totala individualismen smyger sig på. Bullarna börjar bli odisciplinerade.

Men jag tycker om kollektivet. Jag gillar när Alla Gör Något Samtidigt! Det är en häftig känsla, ja snudd på andlig!
Vad är det för oskrivna lagar som gör att vi trots allt håller fast vid våra traditioner? Vad är det som gör att vi inte har förlagt julen till sommaren, trots att köpmöjligheterna är större då?

Disciplin.
Att växa ifrån det barnsliga
skrikandet på omedelbar tillfredsställelse.
Vilken makt du och jag har! Vi har möjlighet att säja Nej, eller Ja.

- Nej tack, jag vill inte ha semlor till nyår. Jag väntar till Fastlagssöndagen där de hör hemma.
- Nej tack, jag äter inte lutfisk till midsommar, det tar jag hellre på Juldagen. Om jag inte vill skippa det helt, förstås. Stackars långan. Uppfiskad, uttorkad, lutad, blötlagd, kokt och uppäten. Fem argument att äta något annat på juldagen.
- Nej tack, jag äter inte Gustav Adolfsbakelser på 1 Maj. Jag väntar gärna till rätta dagen. Eller tar en skorpa som inte är så politisk.

Jag vill inte medverka till att all högtider plötsligt har fel mat och fel bakverk. Det är noga med det där!
Har inte ni försäljare något ansvar alls?
Som kund blir man väldigt trött ibland när "Jingle Bells" klingar i varuhuset strax efter Allhelgona.

Skärpning!
Mer disciplin i butikerna!
Fler starka morsor som uppfostrar den unga generationen till att veta vad som är rätt och fel i kakburken.

Nu tror jag att jag ska gå och smygäta lite sill och potatis... Hoppas ingen ser att jag tar en liten jordgubbe till efterrätt så här lagom till 2 advent!

GOD HJUL!


Bakpulver-Sturella

Barn är gulliga. Småbarn är så söta. Oskyldiga och ljuvliga.
Oförargliga. Liksom. Eller?

Det var bråkigt på rasten i djungelskolan.
- Aj! Nyps inte! Raggpäls var irriterad.
Lillsvans kröp kvickt in i buskarna och fnissade. Han hämtade några småsvansar till och de kastade smågrus på de stora tonårsraggisarna...
- Sluta säger jag! Lägg av!
Småungarna blev fler och fler, och kaxigare ju fler de blev. De började kasta glåpord och fula ord, så fula att jag inte vill skriva dem här - känsliga läsare kan ta skada...
Tonårspälsarna orkade inte mer - visste föräldrarna om vilka ord deras telningar hade lärt sig på Lekis?
- Det var väl själva fa----

De två raggpälsarna hade fått nog. Det blev en vild jakt in i snåren. Småsvansarna sprang skrikande iväg men Lillsvans blev tagen och just när Raggis skulle trycka till honom lite, kom ledaren:
- Och vad håller du på med då? Har vi inte sagt till er stora att ni ska låta småbarnen vara ifred?! Hur många gånger ska man säga till er att ni måste låta de små bla bla bla blaj - - -
- Men det var inte vi som började!! skorrade Raggis.
- Det spelar ingen roll! Ni är stora, de är små! Ni måste begripa att blaj blaj blaj blaj...
- Men det var ju Lillsvans som började och de sa---
- Det räcker! Det blir kvarsittning bland asgamarna! Iväg!

Raggpälsarna dreglade av vrede... Hur kommer det sig att Ledaren Alltid kommer försent? Varför ser hon inte när det börjar? Varför tar hon alltid småglinen i försvar??
- Vi har inte gjort nåt! morrade de.

Småbarnshyenorna fnissade hysteriskt inne i buskarna. Det här var roligt! 1-0 till dem i matchen! Så lättlurade de vuxna ledarna är! Man bara lägger huvudet på sned lite och ser liten och gullig ut...

Raggis funderade.
När han var liten var de rädda för de stora tonårshyenorna. Nu är det tvärtom... Nåt är fel, mycket fel... Varför visar de ingen respekt? Han har faktiskt fjun på överläppen och då kan man inte bli behandlad hur som helst!

Tonårspälsarna funderade lite till:
- En gång såg jag en hyena-morsa men en skrikande liten unge. Hon sa inte till, alla höll på att blir tokiga!
- Vad hände?
- En gamling ur flocken gick fram och sa att du måste nog sätta gränser för din unge, vi andra orkar inte höra på!
- Gjorde hon det?
- Nä, hon sa bara: Om jag säger till Lill-Olle då kränker jag honom...
- Förbannade småglin! Barn-terror!
- Mes-ledare!

Vad har hänt?
Varför vågar vuxna inte fostra sina barn? Att låta sitt barn vara utan gränser är att tillåta det kränka andra. Att sätta gränser är kärleksfullt. Att inte sätta gränser leder till att barnet kränker andra.

Raggpäls tänkte. Småbarn är inte alls gulliga, inte ett dugg oskyldiga, de vet nog vad de gör! Men de gömmer sig bakom att de verkar ömtåliga, försvarslösa, okunniga, veka och ... Suck. Finns det ingen rättvisa i världen?
- Retsamma ungar kan reta en till vansinne!

Lyssna på de stora barnen. Låt er inte luras av de små.

En bestämd djungelmorsa.

Sturella


-

Nu ska jag öva mig på att bli intervjuad av Babianbladet!
En reporter kommer och sticker upp en banan (läs mikrofon) under näsan och ställer intelligenta frågor. Nu måste jag vara lika professionell som Per Gessle och tycka att det är jätteroligt och väldigt pigga frågor...
Svara snällt nu:

FULLSTÄNDIGT NAMN:
Cruella Sturella
FAMILJ:
3 pumor, 2 hanar varav 1 är ordinarie och 1 är X...
TROR PÅ:
Den gudomliga kraften i allt som lever
TROR INTE PÅ:
Massmedia (aj! det fick jag nog inte säga till Babianbladet!)
ROAS AV:
Ordvitsar á la Povel Ramel och Galenskaparna
OROAS AV:
Människans bekvämlighet
STOLT ÖVER:
Att jag vågar blogga samt att jag vågar driva mitt arbete framåt i en konservativ miljö här i djungeln
MISSNÖJD MED:
Ingenting! Det är Baloos lag som gäller: "Var nöjd med allt som livet ger!"
SKULLE ALDRIG:
Hoppa fallskärm!
OKÄND TALANG:
Åker inlines
BÄSTA EGENSKAPER:
Ja du... Du kanske tycker något annat med jag satsar på att vilja vara generös.
SÄMSTA:
Effektiv och drivande så att jag river upp damm-moln för andra...
LASTER:
No drugs, men jo jag har för många grejer här i kojan... Försöker sälja och ge bort men det blir liksom inte mindre... Kan förköpa mig på kaffeservice och te-koppar!
FRITID:
Drar ogräs. Sover och älskar och sover. Zzzz...
DRÖMMER OM:
Ligga i hammocken och läsa bok i duggregn. Fred mellan bufflar och hyenor.
SER:
Kontakten där TV´n kunde ha stått...
LYSSNAR PÅ:
Hårdrock "Dist" på radions P4, "Världsmusik" med Teddy, Leonard Cohen, Celtic Circle, Kajsa-stina Åkerström, Tomas Broström och Melodikrysset! Trazan och Banarne förståss!
KÖR:
Cykel och ibland Opel bland lianerna
FÖRBILD:
Mästerkatten i stövlarna, Fransiscus och Heliga Birgitta
BÄSTA LÅT:
"Blott en dag" samt Status Quo "Sometimes we have to break the rules" (skriv inte "Highway to hell" med ACDC)
LÄSER JUST NU:
"Mediatan" en o-roman av Maria-Pia Boetius samt "Guldkompassen" Av Philip Pullman
ÅRSTID:
Vintern! Eh... jag åker till snön, står inte ut med djungelfukten året runt!
OAS:
Jo, man är ju en vandringsman/kvinna - svingar mig gärna till pilgrimscentrum i Vadstena bland nunnor och andra coolingar!
ÅNGRAR:
En del... men börjar förstå att misstag är nödvändiga...
FAVORITMOJÄNG:
Potatisskalaren och pincetten
MOTTO:
1. Någon av oss har fel - och det är inte jag!
2. Håll ordning så slipper du städa!
3. Bit inte den hand som föder dig...
4. "Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden"

Vi tackar Djungelmorsan för denna öppenhjärtliga intervju och ser hur hon tålmodigt tar emot nästa reporter som kommer från NoshörningsNytt... medan KrokodilKuriren får vänta på sin tur, liksom PelikanPosten...

Nää, nu räcker det!

Ego-Sturella

Vem är Gud? Hur ska man förstå ordet G-U-D?
Vi tänker oss att det är Tillvarons Högsta Makt, den Skapande Energin, Kärlekens Källa, Alltings Början och Slut...

Hur blir det om man använder 1 Korinterbrevet 13 på Gud?


Gud är inte otålig och hård.
Gud är generös och accepterande.
Gud är ödmjuk.

Gud är sympatisk (=känner med oss)

artig

osjälvisk

Gud är inte lättstött
Gud är förstående och barmhärtig
Gud gläder sig med rättvisan


- så skönt!
En sådan gudsbild passar mig! Den känns djupt sann!

Kan inte hjälpa att en vrede tränger sig upp när jag tänker på vad människor gör med Gud... förvrider... missbrukar... förtrycker... förminskar...
Startar konflikter i Guds namn, startar krig i Guds namn, bråkar i Guds namn, missförstår i Guds namn...
Det är väl ingen som går på det och tror att mänskliga dimridåer ÄR Gud?!!
Nä, när dimman ligger tät över krokodilerna i träskmarken, gäller det att komma ihåg hur det ser ut när solen lyser över savannen... Och inte förväxla stanken med blomdoften!!

Tänk när vi mötte Lejonkungen... Vilka tider det var!

Måste pröva texten en runda till:

Jesus är inte skadeglad
Jesus står ut med allting
Han litar på alla
Jesus misstror ingen
Jesus tåler allting

Påminner om Lejonkungen...

En sann Gud lämnar sin himmel för att vara nära oss.
En sann Gud tar på sig all vår smärta och lindrar den.
En sann Gud bryter våldet och låter sig spikas upp på en kors...
... för att knäcka döden inifrån!

Detta är djungelmorsans tro.
Sturellas Credo.
Gud, vilken Hög Visa!

Vad är motsatsen till kärlek? Hat? Likgiltighet?
Jag använder båda orden. Nu får vi se vad som händer:

Hatet är otåligt och hårt.
Likgiltigheten är avundesjuk och stridslysten.
Egoist förhäver sig och är skrytsam.

Egot är uppblåst, utmanande och själviskt.
Egot förtörnas lätt.
Hatet är lättstött och brusar ofta upp.
Hatet vill ont... och gläder sig med orätten...

Egot är skadeglatt
accepterar ingenting
litar inte på någon
misstror allt och alla
står inte ut med någonting!

Nu består Misstro, Hopplöshet och Hat, dessa tre...
och störst av dem är... Likgiltigheten...


--------------

Fy så hemskt det blev när man vände på kärlekens Höga Visa!
Men det blev ju faktiskt en beskrivning av en riktigt egoist...
Man känner ju igen en del... hos sig själv, tyvärr... och hos en del andra!
Särskilt bufflarna på stäppen, har de väl bestämt sig, då sänker de sina horn och satsar allt.. springer på sitt offer till de har spetsat det med sina horn... Sen kommer hyenorna och ska städa upp... Gud bevare oss alla!

Gråt.

Djungelmorsans 1 brev till Egoisterna.

Ur "Kärlekens Höga Visa" 1 Korinterbrevet kap 13

Kärleken är tålmodig och mild - alltså icke otålig och hård...
Kärleken avundas icke - är alltså generös och accepterande!
Kärleken förhäver sig icke - är alltså ödmjuk.

Kärleken är inte uppblåst - vad är den då? Urblåst? Avblåst?
Nej, jag måste hitta ett bättre motsatsord...
Kärleken är empatisk = känner med den andre utan att bli indragen själv?
Eller Sympatisk = känner med den andre och delar verkligen känslorna?! Ja!

Kärleken är inte utmanande, eller som det stod på gammalsvenska: "den skickar sig icke ohöviskt"- Vad betyder det?
Att kärleken är artig och inte provocerande...

Den söker icke sitt - alltså är kärleken osjälvisk och självutgivande.

Den förtörnas icke, kärleken brusar inte upp - - - oj oj oj...
Kärleken är alltså inte lättstött och står ut med mycket!

Den hyser icke agg för en oförrätts skull = den vill ingen något ont.
det måste betyda att kärleken är förstående och barmhärtig.

Kärleken gläder sig icke över orätten - alltså finner glädje i rättvisan.


Och så vänder hela resonemanget:

Men har sin glädje i sanningen - kärleken är inte skadeglad...

Den fördrager allting, bär allt, alltså är inte snarstucken!

Kärleken tror allting - motsatsen kan väl vara att Icke-kärlek litar inte på någon...
Kärleken hoppas allting - motsatsen är misstror allt och alla...
Kärleken uthärdar allt - motsatsen: står inte ut med någonting.

Men nu består dessa tre: tro, hopp och kärlek.
Och störst av dem är kärleken!
Vilken tur att det inte är tvärtom: men nu består misstro, hopplöshet och likgiltighet...

Man kan ju undra vad vår värld styrs av...

----------------

En pastor var på hembesök hos en tant:
- jag hoppas verkligen att kaffet ska smaka gott! Jag tror att det ska vara lagon till pastorn... Tanten var småpratade ängsligt. Till slut sa pastorn:
- Här hjälper varken hopp eller tro! Ska det bli ett gott kaffe hjälper bara böner!!


Djungelhälsningar från Sturella

Det är högt tempo i Stora Staden. Man hinner inte klä sig färdigt förrän det man har på sig är omodernt. Man hinner knappt svälja sin sushi förrän den också är ute. Ja, min hinner inte inreda sin lägenhet förrän det ser gammalt ut efter bara några veckor.
Reklamen manar på. The Show Must Go On.

Stora Staden har sådant tempo att man hinner inte bli kär förrän det är slut, man hinner inte flytta ihop förrän han flyttar ut, man henner inte förlova sig förrän ringarna är ointressanta...

Stackars Storstadsmänniskan! Hur ska hon leva egentligen?
Hörde ett program på radion här om dagen om en RelationsAnarkist. Hon levde som om livet vore en börsnotering: snabba klipp, ta lite här och lite där, leva i Trekant, ha flera på gång, alla är överens ha ha, det går så bra så...
Du utnyttjar mig och jag utnyttjar dig.
Hon var fullt allvarlig.
Jag kände mig gammaldags. Född för länge sedan...

Och jag tänkte:
Hur ska det gå om Anarkist-Anna får barn? Vad skulle hon svara då? Så här?
- Det går säkert bra, barnet lär sig nog vem som är pappan - om nu det är så viktigt... huvudsaken är ju att många älskar det!
Och när barn nr 2 kommer?
- Jo det är är en arbetskamrat, riktigt hygglig, bra i sängen, jo det är många som älskar mina barn! Vi lever i frihet!
Och om barn nr 3 kommer till världen?
- Jo det var en reseledare i Spanien men vi har internetkontakt och barnet kan ju se bilder på sin pappa... om det nu är så viktigt... Huvudsaken är ju att det är många som äls---

Tack. Vi hörde det. Vilken röra.
Frihet? För vem? Inte för barnet ialla fall!
Djungelmorsan kallar detta för sitt rätta namn: Egoism. Och oförmåga att hålla fast vid någon och något överhuvudtaget!

Men det måste kanske bli så här när reklamen formar människan istället för urgammal vishet. Homo Reklamus.
- Byt skjorta! Du har haft den en hel vecka!
- Byt spis! Du har ju haft den gamla i ett halvår nu!
- Byt man! Satsa på nya muskler...

Varför inte Byta Barn ocskå?
- Den här ungen har jag haft i 2 år! Gnällig och pipig, skrikigt exemplar...
- Den här 3-åringen är så trotsig så han bortskänkes omedelbart! Kan tystas av godis och video i bästa fall...
- Finnig tonåring till salu! Exprimentet funkade inte, helt omöjlig, lever på snus och moppe...
Bytt bytt och kommer aldrig igen!

Ser ni inte vad vi håller på att hamna? Klimatförändringarna är lika allvarliga i våra relationer som i luften och marken!
Till alla balla storstadsanarkister - ni är loosers! Och vet du, Anarkist-Anna, vem Din Pappa är?
- Nä... men jag skulle gärna vilja veta... för att veta vem jag själv är. Liksom. Typ.

Som man bäddar får man ligga.

Cruella Sturella

- Hej! Det är Lizett-Pia! Är det Marie Fransson?
- Eh... host.
- Är det Frida Marie Rut Fransson? kvittrade den hurtiga norrlandsrösten.
- Vad gäller det?
- Är det Frida Ma---
- JAA!
- Jo, hej, du har ju varit med i vår klubb Diggital Cajber Nätvärk...
- Har jag?
Lizett-Pia tog nya tag:
- Du var ju med i vår satsning Compjuter-Guiden...

Bakre hjärnhalvan letade frenetsikt efter nämnda klubb... Jo kanske att jag mindes ett välmenat försök från min sida att lära mig mer om datorer. Det kostade 700 kr. Står oanvänt... oöppnat... Säkert bra pedagogik men jag hinner ju aldrig med...
- Jaha. Och?
- ... och för att visa vår uppskattning att Just Du är Kund hos Oss vill vi erbjuda dig, Frida Marie Rut Fransson vår Satsning på De Klassiska Mästarna som du får prova för bara---
- NEEJ! Snälla! Låt mig va´! jag ahr just kommit hem från jobbet och är jättetrött! NIX!
Klick.

Stackars Lizett-Pia. Hon gjorde ju bara sitt jobb... Och jag hade just kommit hem från Mitt Jobb...
Hur är en dag på jobbet egentligen som telefonförsäljare? Sitter hon och Ola-Martin och svär åt alla oss som inte vill ha vårt hem nerringt av KonsumtionsHysterins Försäljare?
Förstår de inte ett Nej? NIX!

NIX= visste du att det räcker inte att ringa kundservice och avbeställa telefonförsäljing 1 gång - man måste ringar 2 gånger, med några dagars mellanrum så att man verkligen har tänkt igenom detta svåra beslut att säga NIX. Som om man vore en säkerhetsrisk...

Ola-Martin ger järnet: Han ringer en barnfamilj som just satt sig till bords:
- Jo Hej Tjena, Ola-Martin här! Förmodligen ringer jag mitt i maten men det skiter jag i - du har ju ändå rest dig upp och svarat ha ha! Jo, du, vi har en fantastiks produkt här som är helt värdelös men jag måste försöka sälja åtminstone 1 paket idag annars kan jag inte gå hem och äta middag med min singel... jag menar, mingel... öh... snälla... KÖÖP!

så skriker vi och gapar på varann, den otrevlige Icke-Köparen och den lika otrevlige För-Säljaren.
Jag är emot Försäljare. Jag är MotSäljare. Mot FörSäljare. För MotSäljare.
Jag är för MotSäljare, sådana som går till chefen och säger:
- Det här är ett jä... skitjobb! Bara förnedring!
- Men du får ju betalt...
- Inte nu längre! Jag tar inte mer skit! Jag vill ha ett Riktigt Jobb!

Och så går Ola-Martin in till Lizett-Pia och tittar på henne med tomma ögon...
- Du, säger han, ring mig ikväll vid 20-tiden... Jag äter middag och ska ändå svara.... Jag köpter 10. Bara ring. Adjö.

Lizett-Pia ser förvånat på sin f d arbetskamrat, hans glädje och glöd är helt borta. Hon svarar aaaldrig i telefon hemma. Man är väl inte dum! Hon vill själv bestämma vad hon ska köpa och när hon ska köpa. Då vill hon själv klämma, känna, lukta, smaka... Sån är hon - och det står hon för!

Ola-Martin vandrade hemåt. Han hoppades på en lugn kväll. Han tog fram en låda ur frysen, plingade den varm i micron. Ingen ringde. Men det var som om alla andra världens företag hade bestämt sig för att hemsöka honom: glassbilden tutade, ambulansen tjöt, kyrkklockorna klämtade och flygplanen vrålade.
- TYST! skrek han mot fönstret! Kan man aldrig få lugn och ro när man ska äta?!
Nej, det kan man inte.
Det måste anmälas hos TystnadsNämnden. Har du gjort det? Inte? Då blir det NIX.

NIX!
Pax.
Sturella