ALLA TITTAR!
Alla tittar! Nästan ialla fall.
Melodifestivalen är en knäck för individualismen.
Vi matas med att vi ska designa allting efter eget tycke, tid och smak. Men jag orkar inte hålla på att "designa" hela min tillvaro! Har varken tid eller ork att hålla på så! Jag vill gå in under det som är färdigt.
Dessutom tycker jag om att göra något Samtidigt som Alla Andra!
Det som gör melodifestivalen så speciell är att detta äntligen är något som Många gärna engagerar sig i På Samma Gång! Det är NU artisterna uppträder, det är NU vi ska rösta, det är NU Linda Bengtzing går vidare. Hur svårt kan det vara?!
Här i Karlskrona har hela stan levt upp och försökt deltaga, var och en på sitt sätt. Affärerna har skyltat med grön-svarta fjäderboor (en boa, flera bo-or?), skolbarn har sjungit och från kyrktornet har klockspelet klingat "Främling" och "Stad i ljus"! Häftigt! T o m kyrkan hade dagen efter en psalm-melodi-festival-gudstjänst där Py Bäckmans psalmer tävlade mot Lina Sandells äldre sånger.
Individualismen är ett mentalt hot mot medmänsklig kommunikation. Det dröjer inte länge, det är redan ett faktum, att barn, tonåringar och äldre snart inte kan prata med varann, för vi har inte längre samma refernsramar. Vi ser inte samma TV-program (vi ser ju inte alls) (jo, Melodifestivalen hos grannen!), lyssnar inte på samma musik, läser inte samma böcker (läsa?) o s v. Så vad ska vi tala om när vi träffas? Kan man designa sina släktträffar? Kan man styra sina vänner när de ringer på dörren så att det passar bättre in i schemat?
Jag gillar Kollektivet. Det är underbart när alla firar jul Samtidigt, äter Fastlagsbullar Samtidigt och lyssnar på melodifestivalen Samtidigt. Det händer nåt i luften när alla är på gång samtidigt. Ett slags andligt skeende.
Musiken? Nä, jag är hårdrockare som lyssnar på jazz, visor och gospel. Musiken i denna glittergala är bara en förevändning att få lite Gemensam Upplevelse.
Jag storknar på den stora Eurovisioncontest, kräks tonarter efter tionde låten, orkar inte höra alla krystade melodier.
Sann musik föds ur ett Måste, inte ur ett Kommersiellt jippo. Niklas Strömstedt skriver riktig musik med sanna texter, just därför kom han sist... Gode Niklas passar inte där. Men det gjorde söte, glade Daniel Mitsogiannis - han hade väl kunnat få en andra chans?
Men, ok, jag gillar som sagt det kollektiva även om det är konstruerat.
Alla tittar! Underbart! En individ utan en Gemenskap är död. En människa utan Grupp dör också.
Nu ska jag gå till köket och designa min kvällsmat.. jag tror jag tar hallonsylt till korven ikväll... och gröna ärtor till äppelkakan - med brun sås! Det passar MIG! Bara inte alla titttar....
Sturella i Karlskrona
Melodifestivalen är en knäck för individualismen.
Vi matas med att vi ska designa allting efter eget tycke, tid och smak. Men jag orkar inte hålla på att "designa" hela min tillvaro! Har varken tid eller ork att hålla på så! Jag vill gå in under det som är färdigt.
Dessutom tycker jag om att göra något Samtidigt som Alla Andra!
Det som gör melodifestivalen så speciell är att detta äntligen är något som Många gärna engagerar sig i På Samma Gång! Det är NU artisterna uppträder, det är NU vi ska rösta, det är NU Linda Bengtzing går vidare. Hur svårt kan det vara?!
Här i Karlskrona har hela stan levt upp och försökt deltaga, var och en på sitt sätt. Affärerna har skyltat med grön-svarta fjäderboor (en boa, flera bo-or?), skolbarn har sjungit och från kyrktornet har klockspelet klingat "Främling" och "Stad i ljus"! Häftigt! T o m kyrkan hade dagen efter en psalm-melodi-festival-gudstjänst där Py Bäckmans psalmer tävlade mot Lina Sandells äldre sånger.
Individualismen är ett mentalt hot mot medmänsklig kommunikation. Det dröjer inte länge, det är redan ett faktum, att barn, tonåringar och äldre snart inte kan prata med varann, för vi har inte längre samma refernsramar. Vi ser inte samma TV-program (vi ser ju inte alls) (jo, Melodifestivalen hos grannen!), lyssnar inte på samma musik, läser inte samma böcker (läsa?) o s v. Så vad ska vi tala om när vi träffas? Kan man designa sina släktträffar? Kan man styra sina vänner när de ringer på dörren så att det passar bättre in i schemat?
Jag gillar Kollektivet. Det är underbart när alla firar jul Samtidigt, äter Fastlagsbullar Samtidigt och lyssnar på melodifestivalen Samtidigt. Det händer nåt i luften när alla är på gång samtidigt. Ett slags andligt skeende.
Musiken? Nä, jag är hårdrockare som lyssnar på jazz, visor och gospel. Musiken i denna glittergala är bara en förevändning att få lite Gemensam Upplevelse.
Jag storknar på den stora Eurovisioncontest, kräks tonarter efter tionde låten, orkar inte höra alla krystade melodier.
Sann musik föds ur ett Måste, inte ur ett Kommersiellt jippo. Niklas Strömstedt skriver riktig musik med sanna texter, just därför kom han sist... Gode Niklas passar inte där. Men det gjorde söte, glade Daniel Mitsogiannis - han hade väl kunnat få en andra chans?
Men, ok, jag gillar som sagt det kollektiva även om det är konstruerat.
Alla tittar! Underbart! En individ utan en Gemenskap är död. En människa utan Grupp dör också.
Nu ska jag gå till köket och designa min kvällsmat.. jag tror jag tar hallonsylt till korven ikväll... och gröna ärtor till äppelkakan - med brun sås! Det passar MIG! Bara inte alla titttar....
Sturella i Karlskrona
Kommentarer
Trackback
